För och emot...

Så var det då dags att skriva min lista som jag så länge grämt mig över att skriva. Vill gärna slippa då jag vet när jag får det svart på vitt kommer jag inte kunna komma undan mitt beslut när jag väl gjort det. Varför ska livet vara så svårt ibland men även ibland så lätt och flyta sin väg så man upplever det enkla som svårt? Tex min ev flytt? Innan så hade jag inget val då ingen hyresgäst till min bostadsrätt och ingen bostad här nere... OK jag har fortfarande ingen hyresgäst och det har troligtvis löst sig med bostad här nere. Tack An du är en ängel som låter mig bo hos dig även om din flickvän inte är så speciellt förtjust i idén Å tack M för att jag ev får hyra din lägenhet, även om det nu visar sig att den är belägen i typ samma hus som A som uppenbarligen inte vill ha mig, så jag vet inte riktigt hur jag känner inför att flytta dit är jag insåg det. Ok kommer närmare stan å till jobbet å så. Dock hyran är mer än vad jag behöver betala hos An där allt ingår. Dock så vet jag att jag blivit tokig på att bo tillsammans med J under denna tid här nere. Plus att jag vet hur stökig jag är å ingen hittills har orkat med min oordning. Dock så är det så jag har ordning. Ok jag kan gå med på att vissa grejer inte bör ligga överallt å att disken kanske bör diskas omgående för bästa välmående men annars så är jag lite virrig men jag har full kontroll så. Annars om allt ligger "på sin plats" så hittar jag ingenting. Det är vetenskapligt bevisat... =) Bara fråga min mamma...
Så jag gillar inte alls läget jag nu är i. Jag måste välja! Men hur ska jag kunna göra det? Vad jag än väljer så kommer mina vänner bli ledsna, å jag som i princip sagt att jag kommer hem till Västerås till hösten... Ska jag ändra det? å göra dem besvikna? Eller att jag ska få gå utbildning till hösten så jag kan jobba extra förutom flygplatsen? Jag kan ju inte bara strunta i det?
Sen är det ju det att vad har jag hemma? Jo alla mina vänner finns där är släkt å så, men de finns ju kvar sen oxå. Men sen här... Sen egentligen anledningen till att jag drar mig för att bestämma mig för att stanna eller ej är väl för att inte rätt människor bett mig stanna... Självklart P å IM jag älskar er å kommer sakna er om så blir fallet men det är nog en rädsla i att vara ensam som gör att jag drar mig för att besluta mig. Jag är nog ute efter en pojkvän eller iaf liknande.. någon som tar hand om mig. Det behöver jag. Därför drar jag mig från att besluta mig oavsett vilken stad jag väljer nu så finns inte den personen i den staden jag väljer att bo i. Som min kära Bouschka nyss sa dock: "Jag vill ha någon som jag vill ha å inte bara någon som vill ha mig." Den var så klockren, precis så känner jag just nu. Finns en del som vill ha mig uppenbarligen, men jag är inte intresserad av dem överhuvudtaget på det sättet, kan låta bryskt å elakt men det är väl som vanligt att man vill ha det man inte kan få. Tydligen så får man inte vara för på som tjej eller för tillgänglig. Men en sak stör mig ändå.. Om det nu är så tydligt vad jag vill varför säger man då inte rakt till mig som det är? Är man inte intresserad av mig så köper jag det. På sätt och vis fått det förklarat för mig nu å igenom att vi går in i ny månad å ny vecka så ska jag helhjärtat försöka lägga ner allt med mitt tjat om han. Jag lovar. Jag kommer ju inte se honom igen då han har sista dagen imorn, så snälla, för att jag ska kunna skippa det å lägga ner helt eftersom han inte är intresserad, gör mig en tjänst å nämn han inte. Han kommer då lättare att försvinna ur mitt liv helt än om jag ska påminnas om honom. Jag vet att ni varit duktiga med det hittills men jag ber er ytterligare, om jag nämner han vilket jag har förmåga att göra jag VET, byt ämne och börja prata med mig om nått annat.
Nej nu har jag lyckats gjort det igen =) Flummat bort som vanligt och inte kommit fram till det jag egentligen skulle skriva om =) Men det här rensade min hjärna lite å jag hoppas ni hängde med lite, men som sagt jag är sån här. Kan inte rå för det, jag lägger känslor i allt jag gör å ibland så blir det lite fel, ok oftast blir det lite fel, men jag är sån. Dock så vill jag ha någon som tar hand om mig. Någon som fångar upp mig =) Det är nog det jag behöver för att jag ska känna mig trygg. Trodde jag funnit det men uppenbarligen inte. Kommer vela fram och tillbaka tills jag finner den känslan. Så hjälp mig hitta den känslan.
Nu jobba lite innan stängning, sen hem å baka. Har ju lovat både vitlöksbröd å chokladmuffins till arbetskamraterna, å för dem jag tycker om håller jag alltid vad jag lovar.. .kanske därför jag inte lovar vissa saker =). Men jobba var det =)
Kram alla. Jag älskar er mer än ni någonsin kommer förstå.