Vad händer egentligen?

Vad händer i mitt liv nu egentligen?
Ni som jobbat med mig på sistone har märkt jag är lite låg.. å ni där hemma har knappt hört av mig på länge som vanligt...
Men vad händer? Jo det är väl en blandning av att jag jobbar för mycket å jag saknar hemma som bara den... Den första november nu så är det ett år sen jag flyttade ner hit... jag älskar staden å utelivet här å mina jobb... saknar dock mina klienter å skulle vilja jobba som PT igen... snart... å jag saknar handbollen som bara den... JAg saknar mina vänner min lägenhet å speciellt min katt.. jag önskar jag hade ett välbetalt jobb hemma.. isf skulle jag flytta imorn... för hemåt å till stockholm å polishögskolan ska jag bara... sen vet jag att jag kommer sakna alla mina vänner här nere... det kommer jag.. det hymmlar jag inte om.. jag kommer sakna dem till tusen... men just nu har jag en sååå jobbig hemlängtan... jag bryter snart ihop... .å inget kan jag göra åt det heller... D är inte till speciell stor hjälp heller då så fort jag nämner det så blir han tyst å tillbakadragen...vilket inte hjälper mig.... Det är inte bra när man är rädd att saker å ting inte kommer hålla för att jag redan vet vart jag är på väg någonstans... men det är nog mitt problem oxå... jag kommer aldrig finna ro då jag blir rastlös då jag inte har saker å ting planerade.. .mitt största problem blir ju dock just nu D då jag tycker om honom otroligt mycket dock så är jag rädd vi kommer gå åt skilda håll när jag kommer in, ok som han säger så har jag itne kommit in än.. men jag kommer ju göra det.. å så fort jag nämner detta problem så känns det som om att han vill att jag ska ta beslut å avbryta allt nu... ok på sätt å vis så bör jag väl det då som jag skrev tidigare jag vet på sätt å vis vad jag vill med mitt liv å jag tror inte vi är på samma ställe.. .dock så tycker jag om honom otroligt mycket å gör jag som han säger.. .låter bli å tänka å bara vara så vill en del av mig vara med honom å bara njuta å ha det bra... men en annan del av mig vill bara springa å göra så mycket mer.. uppleva... dock fel ordval där... jag vill inte uppleva någonting.. det är mni underbara självkänsla som talar där... jag vill känna mig åtrovärd å snygg å uppskattad.... varför måste jag hela tiden söka bekräftelse? Varför? Det är ganska jobbigt nu... Å han gör ju det hela inte enklare då han säger å jämför mig med andra tjejer å säger så är tjejer... sånt sårar.. för är det nått jag hela tiden strävat efter så är det att vara annorlunda mot alla andra tjejer å ser det som en extrem förolämpning att bli jämförd med andra tjejer å då speciellt igenom att jg skulle vara som alla andra å lika till beteendet....
Å J... du spökar för mig.... det är inte bra... Jag saknar er alla hemma... Jag önskar jag kunde sluta tänka så mycket å bara få tummen ur å fixa till allt som behöver fixas... (Sitter nu å bara tittar på oredan runt mig) Jag önskar helt enkelt att någon erbjuder mig ett PT jobb hemma med bra betalt så jag kan jobba mot handbollslag å samtidigt kunna behålla min lägenhet.. jag behöver inte ha mycket kvar över varje månad.. men så jag klarar hyran själv å alla räkningar å inte behöver hushålla å snåla med ,mat å sånt varje månad... då flyttar jag hem, för U, E, S, J å min Curry å familj... ni betyder så mycket mer för mig än det här nere... JAg älskar verkligen B, I, J å speciellt P.. det gör jag men mitt hjärta är hemma det vet jag... å jag ska bara elelr rättare sagt jag kommer in på polis till hösten... ska jag bråka med mig här nere till dess? JAg har inte så mycket val om jag inte gör en ansträngning å söker jobb uppåt hemåt... dock så har jag ju det rätt så säkert här nere om jag får fortsätta... men vill jag stanna? vill jag sälja? det tror jag inte jag vill
men jag vill heller inte vara själv... men jag får ju aldrig med min D upp så... så det är väl egentligen dömt från början... å varför ska jag lägga massa energi å tid på det nu isf? JAg vet det låter hårt å dumt men jag vet inte vad jag ska göra... Sen är det ju det att jag hela tiden... alltså jag blir tokig på mig själv... hela tiden ska jag bry mig om vad andra tycker om mig hela tiden.. .men jag vet jag får skylla mig själv som gick ut med vem jag dejtar.... det är ju på sätt å vis snack om det redan så.... positivt men ändå...
Nej nu får jag ta mig ut på min promenad som jag skulle haft för 4 timmar sen... men bättre sent än aldrig.. sen kankse jag rensat huvudet lite mer å vet vart jag ska ta mig vidare åt för håll....
Puss alla