Jag då?

Ok nu läser jag för mycket in i saker å ting det är jag fullständigt medveten om. Å jag har inte med saken att göra å jag kunde inte varit där heller då jag jobbat. Men hade jag kommit ihåg det själv så hade jag löst det så jag oxå kunde vara med å fira A. HAn fyller ju 30 =) Å mina vänner trodde jag skulle påminna mig även. Men jag är väl ingen att påminna... "det kommer lite folk".... det var de orden som användes för att säga "vi kommer fira A här när han fyller". Säkert inget menat med det men ändå. Kunde ju sagt att vi firar A, då hade jag kommit ihåg hans födelsedag... Jo jag vet att det är jag som letar ursäkter nu till att jag inte kom ihåg hans födelsedag. Men det som sårar mest... Varför var inte jag inbjuden? Jag var ledig i helgen, ok jag tog ett extra pass nere hos min moster för att hjälpa henne. Men innan var jag helt ledig. Man kunde ha frågat mig iaf. Det är det som känns... känner mig verkligen ihågkommen....

Så nu känns ju denna dag ännu bättre... började med att jag vaknade av magsmärtor å jag kommer få ligga i sängs hela dagen för det finns ingen kraft att göra någonting. Går på smärtstillande å samarin för att inte må för illa. Ååååå vad jag älskar att vara kvinna ibland...not...

Roar mig med att fixa bilderna från Spanien över till dataskivor iaf... så jag inte förlorar dem... så nått bra av att vara "dålig"

Tack S, för att du fick mig att känna mig inte ens vatten värd... gjorde ju inte denna vecka av dålig självkänsla å förtroende bättre precis.... å jag som var på väg upp igen....

Återkommer senare om jag orkar....

Vad är det jag vill egentligen? Massa olika möjligheter finns... men vad vill jag? Den som kan svara på den frågan... kommer jag alltid vara tacksam....

Kram Wicki