*knäckt*

Om ni undrar varför jag inte svarar eller är mitt pigga positiva Wiveca de närmaste dagarna är det för att jag fått besked som gör det tungt för mig just nu att ens orka ta mig till jobbet. Det enda som egentligen höll mig kvar här i Göteborg har gjort klart för mig att jag får stå helt på mina egna ben om jag inte finner en bostad. Kruxet är.. jag kan säkert hitta en andra hand igen å sen jag tror på systemet fortfarande så hoppas jag å tror att min tur kommer när det är meningen att jag ska få en första hand. Jag ska inte behöva söka med ljus å lykta för att finna en bostad. Det tror jag på å jag kan inte gå till bostasförmedlingarna å säga att jagär i desperat behov av lägenhet även om det är så. Tack allla vänner jag fått lära känna här nere. Jag kommer sakna er till tusen, men som det ser ut just nu så har jag inget val snart för jag kan inte gå å säga att jag behöver en lägenhet å det nu! Det gör jag bara inte å det är min mors fel som gett mig den stoltheten. Jag får å kan aldrig visa mig svag, svårare är det inte. Då stöter jag hellre bort människor som betyder nått... då blir inte jag sårad omgående men de blir ledsna å arga på mig... arga människor kan jag ta men inte ledsna. Just nu ha jag gett upp, jag har ingenstans att bo, inget jobb klart , snart ingen pojke heller om jag beter mig så här, inte blir jag polis den här gången heller för att jag fegar ur iställlet för att testa. JAg känner mig ganska misslyckad just nu i allmänhet. Jag vill inte behöva flytta hem, jag vill int behöva bryta med D, men veckans händelser... ja de talar sitt tydliga språk att jag r misslyckad med allt jag företar mig så.. Varför ens kliva upp ur sängen? Varför inte bara somna om å aldrig gå upp igen...
Japp jag vet destruktivt men inte ens det orkar jag bry mig om just nu. Det är få saker jag är duktig på men att tycka synd om mig själv... där har jag nog snart världsrekordet.... Njut av dagarna medan ni kan, jag har slutat gjort det för länge sen å jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka dit.


Tills om vi hörs igen...
Ta hand om er å dem ni älskar. Utan dem är ni ingenting

Puss
/Wiveca