Nu har jag kommit fram till vad jag vill =) =(

Nu äntligen... efter en tids velande lite fram å tillbaka har jag äntligen funnit vad jag vill.. tror jag iaf.. =)
Jag vill det jag alltid velat... slå mig till ro på ett lungt ställe... känna tryggheten av att bo på ett fast ställe.. Jag avskyr verkligen att inte veta var jag ska bo sen å hela tiden känna den ovissheten om vad som kommer ske härnäst. Inte så konstigt att fler å fler vill ha ett fast jobb å så för att kunna bilda familj.. enligt undersökningar så är det en viktig aspekt hos unga idag när de söker jobb.. Å jag håller med. Jag vet inte vad som kommer ske efter januari, varken i jobbaspekt eller ur bostadsynpunkt. I dagsläget har jag ingenstans att bo eller något jobb nere i Göteborg. JAg har en pojkvän ja, det har jag men han kommer inte alltid finnas där eller hur? Jag vill kunna återfinna min trygghetskänsla jag en gång hade när jag studerade.. då kände jag ingen panik över huvudtaget angående någonting.. å då hade jag det sämre ekonomiskt sätt än vad jag har nu..Men vad har jag då kommit fram till? Ja egentligen inte speciellt mycket förutom att jag vill finna någonstans att bo där jag känner denna trygghet igen. Jag vil göra det med någon jag älskar å som älskar mig. Det tror jag har iaf det sistnämnda... Som min älskling U sagt länge till mig.. "Wiveca du kommer väl bli gravid snart så jag får skämma bort mina gudbarn?!" *ler* Jo så är det oxå, jag vill dit, jag vill känna den känsla av att bli gravid å bilda familj, å jag har inte en massa år på mig å jag är inte ung... i mina ögon har jag inte en massa år kvar för sånt å jag är gammal redan nu. Det är nog Farmor E:s bortgång som fått mig på rätt köl igen. *ler* om man kan säga så. Men det är nog så det är, jag längtar riktigt mycket till den dagen jag kan få säga till mamma att hon ska bli mormor.. *ler* Dock så är ju det ett problem.. eller om man får säga så.. jag vill inte dra in D i mina planer för jag tror inte riktigt att vi kommit så långt *ler* men ändå är det inga planer i sån bemärkelse.. alltså jag önskar detta kunde ske. Att jag på nått vis fick det underlättat för mig (ok kastat i ansiktet) för vad som är meningen med mitt liv å mina val.. jag vill veta.. är D den "rätta" ska jag vänta å se? eller ska jag bara låta det vara tills jag kommer in på Polis å se sen vad som händer. Dock så känns det så fel... varför kan inte jag kommunicera sånt här med D direkt? Är det för att sånt är seriöst å jag vill inte skrämma bort han då vi i princip dejtat i 3 månader bara.. kan det vara,,, men jag blir ju väldigt känslosam omgående... Dock önskar jag att vissa kunde öppna sig lite de med så man vet vad som händer innanför pannbenet. Jag känner mig trygg i vårt förhållande redan nu men .. jag vet inte hur jag ska förklara det.. ni kanske förstår ändå.. *ler* Jag vill ju som jag tidigare skrivit, inte binda upp mig på nått som är dödsdömt, men jag vill heller inte förlora honom. JAg älskar honom, jo jag vet älska är ett starkt ord men jag gör det. Jag blir orolig för han, bryr mig om honom hela tiden.. som T sa i torsdags... en riktigt liten husfru är jag som tar hand om honom, för hon såg mig komma gåendes från hans position med en kopp kaffe innan jag hade börjat jobbet.. därav avslöjad... men det värmde bara för det är så jag vill vara... jag vill ha en familj att ta hand om... jag har länge sagt att karriären är viktig för mig men sen den blivit en flopp så kan jag mer än väl tänka mig att bli hemmafru... inte i de gammla klassiska rollerna då utan mer som att få ta hand om sin familj.. bo på landet, uppfostra barnen å ha djur att sköta om å sen ha ett jobb inom Polisen å hjälpa människor i min närhet med träning å rehab.. det är min dröm. Dock så länge jag inte rotar mig å finner min kärlek (om jag inte redan har/haft den eller förlorat) kommer jag aldrig att finna ro i mig själv. Eller finna mig igen helt o hållet. Så var börja?

*ler* ska nog börja med att sluta flumma för idag å gå å sova istället... mer flumm kan få komma ut i morn =)

Puss på er alla å sov så gott

Puss