*ler* dagbok =)

Tänk att så lite egentligen kan ändra en människas synsätt totalt =)
Sitter här å funderar lite angående Kaj Pollacks bok och att välja glädje... ja det är möjligt. =) Faktiskt i varje företeelse vi tar oss för eller kommer i kontakt med. Tycker ni jag flummar... =) Det är mycket jag tvingats gå igenom de senaste månaderna och mycket som behöver jobbas med. Speciellt min självkänsla. =) Men jag fick lära mig av Pernilla på Cypern att skriva en dagbok där vi reflekterade över dagen - vad som skett , vad jag kände och vad jag lärde mig samt när jag har nytta och kan använda mig av det. Det lärde jag mig mycket på för det är många gånger vi bara stressar igenom dagarna gär samma saker utan att egentligen stanna till och se vad har jag lärt mig idag. Det kan vara löjliga saker som att jag gick till jobbet och gjorde mina vanliga uppgifter... men börjar man tänka efter så händer det egentligen mer än så på jobbet. D brukar.. menar brukade ofta komma med små roliga historier om små tanter som varit förvirrade eller coola eller någon kändis som betett sig på ett visst sätt. Det lär han sig av.. .även om han inte tänker på det direkt, men om vi funderar på det ett ögonblick så lär vi oss någonting av alla människor i vår närhet... (ja jag vet det är snott av Pollack men han påverkar mig otroligt mycket ja) men det stämmer ju =)
Om vi funderar på vad som egentligen har hänt under dagen så har jag insett att jag faktiskt har lärt mig någonting varje dag. Det kan vara allt från ren kunskap till någon känsla jag har fått angående mig själv. Testa gärna själva =) Skriv ner på kvällen vad har hänt idag. det kanske var att äta frukost åka bil till jobbet jobba och sen äta å jobba igen å sen åka hem. Det kanske var olika arbetsuppgifter under dagen. Vad kände jag under dessa arbetesuppgifter /delmoment under dagen. Kan vara att det var stressigt på morgonen och jag kände en klump i magen, till att jag kände glädje och lättnad när jag hamnade på en viss position eller jag fick ett telefonsamtal till klienten fick mig att känna mig behövd eller i vägen. Sen utgå från de känslorna ni fått under dagen och fundera på hur de påverkade just er i den situationen. Vad kunde ni gjort annorlunda? Vad lär ni er av det ? Hur kan du använda dig av det i framtiden? Ska du reagera på samma sätt nästa gång eller kan du ändra ditt beteende så du mår bättre? eller kan du nyttja den nya kunskapen till att nå dit du vill (å då inte i form av utpressning eller liknande)

Jag har fuskat de senaste veckorna till att reflektera över mina dagar men jag känner att nu är jag redo att ta upp det igen för det är väldigt viktigt. Det tillsammans med mina bra känslor och tankar om mig själv och att tacka för det jag har samt be om hjälp med det jag känner att jag inte riktigt klarar av än. Det får mig att växa. Du måste i samband med din reflektion finna minst tre saker som du gjort bra under dagen. Det kan vara att du lärde dig nått nytt om dig själv, att du hjälpte en dam ombord på flyget eller bara att du valde att inte bli arg på n.n när n.n gjorde som n.n gjorde. Man måste se sig själv ur ett positivt tänkande innan man somnar på kvällen. För ligger man å gruvar på varför gjorde jag så egentligen när jag kunde gjort så istället... ja då kommer man grubbla längre över det än att släppa å gå vidare.
Pernilla sa nått smart på Cypern, nu minns jag det inte ordagrant men det var liknande att vi är fast mellan två tjuvar beklagan för gårdagen och oron för morgondagen istället för att vara här å nu. Jag veeet många varit på mig om detta å jag veet jag är väl fel person som ska predika detta nu, men det stämmer sååå väl. Försök, det är det mesta vi kan göra. Lär känna er och låt er själva ta er vidare i livet men stanna upp och reflektera det som sker runt omkring er. Ni lär er saker hela tiden men ni måste ta det till er för att kunna utnyttja det.

Jag mår just nu efter omstänigheterna väldigt bra men det är för att jag är övertygad om att det är det bästa för mig just nu det som skedde igår. Finns ingen anledning till att gå å oroa mig och hoppas när det tillfället inte är nu. JAg oroar mig heller inte så mycket längre angående testerna som är snart. Det kommer genomföras oavsett om jag är i toppform eller inte och jag kommer göra mitt bästa... men sen om det räcker .. ja det kan jag inte svara på. Men jag känner ingen panik å frustration om jag inte klarar dem =) Men det är för att jag vet att jag kan klara det om jag bara bestämmer mig för det =) Men självklart kommer jag bli lite ledsen om jag faller på löpningen igen.. men det är inte hela världen, nu har jag kommit igång med min träning igen och denna gång måste jag bibehålla den i framtiden, oavsett jobb/icke jobb eller om jag börjar dejta igen. Denna gång går min hälsa (egentligen min självkänsla å mitt egenvärde) före allt annat. Saker å ting kommer ske på mina villkor efter mina mål. Ja jag kan vara med å kompromissa men jag tänker inte igen ge upp min dröm om att få träna, skaffa familj och främst av allt utbilda mig till polis från januari =) Det är min dröm, sen kan det ske på olika sätt men man ska vara medveten om att det är det jag strävar efter och är man inte beredd att ge mig det ja då är det inte meningen helt enkelt. Inte just nu iaf.
*ler* Ja jag älskar dig men *rycka på axlarna* *ler* Det finns en mening med allt som sker.
Jag kommer alltid ha min Bamsen å när jag är redo så kommer jag kunna vara din vän igen och jag beundrar dig som släpper mig och ger mig den distansen som jag behöver. Dock så har det tagit emot så otroligt mycket men ändå inte idag att ringa dig. Det var detta som behövdes. Dock så önskar jag att du skulle släppa in mig ändå i ditt liv. Dela med dig av dina funderingar och tankar. Du har ingen blogg så jag kan läsa så som du gör nu.. men det finns mail och jag hoppas jag kan få veta lite där iaf vad som händer om du inte vill svara på mina blogginlägg...
Göteborg i mitt hjärta men Västerås i min själ =)
Saknar er alla...
Inlägg nummer två idag =) lite mer väggläsning som K så gulligt uttryckte det =)
Älskar er alla och jag ser er snart igen =)
Många kramar från landet

//Wicki aka Ryssen aka Wiv aka Snöttegröjkan aka Wiveca

Att välja glädje =)

Mycket har hänt runt omkring mig nu på senaste tid. Några bra saker å några extremt jobbiga. Senast i går så skedde en extremt jobbig sak. Men jag ansåg att jag hade inget val, vill jag må bra så kan jag inte ha falska förhoppningar om att allt kommer bli bra. Det är jag själv som styr hur jag mår. Jag hade en klump i magen innan jag tog diskussionen och jag visste jag skulle bli ledsen för det blir man när man lämnar någon man älskar. Ja jag älskar honom men jag är inte kär nog för att ge upp mina drömmar. Och drömmar och viljan att nå sina mål det är det som tar en framåt. Att hålla kvar i något som står still kommer vi ingen vart med. Det kan låta hårt å elakt å ja det kanske det är om man väljer att se sig som ett offer. Det har jag tröttnat på att göra, det har jag gjort alldeles för länge nu. Nu vill jag må bra igen å känna mig stark.
Cypernresan gav mig många tankeställare, ok egentligen inga nya men jag fick det så abrupt mot å till mig själv så att jag la märke till dem. Jag vet alla sagt massor till mig innan och jag har då valt att inte se det utan se mig som det offer med självömkan som jag ansåg mig vara värd.. ok jag erkänner, det finns tillfällen som jag fortfarande ser mig själv som offer och där jag känner att jag behöver bekräfftelse för mina tankar och val. Senast igår.. .ringde min underbara vän efter samtalet bara för att få bekräftat att det var det jag behövde göra. Det beteendet känns så jobbig, ännu jobbigare än det faktum att jag behövde bryta. Jag kan inte göra mig till ett offer där jag hoppas. JAg vet att jag är älskad och det vet han oxå, sen att vi är på helt olika plan just nu och troligtvis kommer vara där i fortsättningen oxå det vägrar jag se när jag sätter mig i offerrollen. Men det är just det jag ser nu när jag blickar tillbaka till det. Själklart så finns det många underbara bra stunder mellan oss, det motsäger jag inte men just den delen att ta oss vidare tillsammans existerar just nu inte. Det kanske ändras vad vet jag, men det ligger inte hos mig längre. Jag vet vad jag vill, jag har drömt om polisyrket sen jag var 6 år. Det är det jag vill. Sen kanske det inte blir så men det måste jag ta reda på. Ok han har aldrig bett mig att ge upp mina drömmar vilket gör att jag bara älskar honom ännu mer. Han har även sagt att jag inte ska välja Gbg enbart pga honom å det har jag ju inte gjort. Men jag saknar Gbg å jag kommer nog troligtvis tillbaka, men tidigast om 2 år när jag ska ut på praktik. Men det är bara två år =) Lika länge som jag varit hemifrån i princip. Å jag kommer ner å hälsar på emellanåt =)

Men det var inte bara detta jag skulle skriva om i dagens blogg tänkte jag.. JAg tänkte faktiskt dela med mig av ett delkapitel av Kaj Pollacks "Att välja glädje" för när jag läst en del av boken så fastnade jag så otroligt grymt mycket på denna del och kände att jag måste dela med mig av det. Det är ganska "flummig" i positiv bemärkelse, man måste vara öppen för den och våga ta till sig det som han skriver. Dock så är det så otroligt viktigt det han tar upp för att bara gå obemärkt förbi. Så oavsett om man har dålig självkänsla som jag och väljer sig att se sig som ett offer till att man känner sig så otroligt säker i sig själv så kan jag nästintill garantera att du lär dig något att läsa den boken. Den ger en ny insikt till dig själv och andra personer.
Men till det kapitlet nu... det är refererat rakt av och står på s 58-59 i Kaj Pollacks pocketupplaga "Att välja Glädje" ISBN(?): 978-91-85567-16-4:

" Hjälp!

Se en stund på rädsla:


När jag minns min egen innersta önskan i situationer där jag känt mig rädd, otrygg och nervös finner jag att jag alltid innerst inne längtat efter någon form av hjälp. Min vädjan i varje sådan situation var: Hjälp mig!

En människa som är rädd vill ha hjälp.

Men jag sa det kanske inte.

Kanske ville jag inför de andra inte visa att jag var rädd. Inte öppet visa mig sårbar. JAg gömde min osäkerhet. Tog på mig ett falskt uttryck: en "tuff" attityd eller ett "glatt leende". Det blev mitt skydd. Min mask för att dölja min rädsla.

Sant är att jag gjorde så gott jag kunde just då för att hantera en situation som var besvärlig. Jag kunde i den stunden inte klara situationen och min osäkerhet på något annat sätt. (Att ta på sig sen mask kan t o m vara ett sätt att överleva i en absolut ohållbar situation. Det har många av oss gjort när vi känt oss totalt maktlösa.)

En vanligt förekommande mask för att dölja litenhet och rädsla är tuffhet, hårdhet och arrogans. En annan kan vara nonchalans, ointresse och kyligt lugn. Eller tystnad. Ytterligare en mask för att dölja osäkerhet kan vara ett hårt sminkat ansikte. Masker är alltid till för att dölja rädslan (=sanningen).

Alla masker är falska uttryck.

Läs för att alltid minnas:

Bakom varje mask jag ser är ett rop på hjälp.

Ju större mask - desto större är ropet på hjälp.

Bakom varje mask jag ser finns sanning om den som bär den.

Kanske kan man tjusas av en mask. Rent av förföras av den. Eller skrämmas av den. Men ingen kan älska en mask. Kärlek är bara möjlig att känna till människan bakom masken. Kärlek är bara möjlig att känna till sanningen. "

ur Kaj Pollacks "Att välja Glädje"

delkapitel Hjälp!

Just denna del i att bära mask kan jag känna igen mig i... när jag mår som sämst så måste jag sminka mig för att dölja vem jag är. Vardagsmink som mascara ser jag som en liten mask =) jag vill ha ett par ögon för då får jag mer uppmärksamhet och jag får beundrande blickar bitvis. Men när jag måste gå fullt sminkad till jobbet där ingen egentligen bryr sig... då har jag på mig en mask... jag tror jag måste dölja mig för att vara omtyckt. Likadant med detta å pojken... skulle jag träffa honom inom en snar framtid igen så kan jag till 99 % garantera att jag tar på mig masken, tuff å hård. För jag vill inte tillåta mig själv att visa mig svag. Dock så vet jag att denna mask kommer kunna uppfattas som just arrogant å tuff å elak.. men det är mitt sätt att försvara mig. Det vet jag om men jag jobbar oxå med det. Ju mer jag lär mig om mig själv och ser mig ur ett bra positivt perspektiv istället för ett offer, desto mer kommer den hårdheten och arrogansen växa bort. Jag kommer att vara ett med mig själv igen och det kommer visa vem jag är. Sen hur andra kommer uppfatta mig då det struntar jag i och det är upp till dem att se vem jag är. När jag vågar säger emot U igen... =) då vet jag att jag kommit tillbaka =)

Nu ska jag dock sluta sitta här på altanen å svettas ihjäl i solen utan återgå till att läsa om de föregående kapitlen i boken. =)
Kom ihåg jag älskar er alla men för att jag ska kunna det så måste jag älska mig själv först. Bitvis gör jag det så när jag gör det fullt ut så kan jag tillåta att andra älskar mig. Det gör jag inte än för jag tror att de flesta har bakomliggande orsaker till det. Jag vill komma över den känslan, jag är på god väg men inte riktigt där än. Kommer ta ett bra tag. Jag kom inte hit på en eftermiddag så jag kommer inte tillbaka lika snabbt. Man byggde helt enkelt inte Rom på en dag.

Läs boken och ni som inte funnit glädjen. Välj den! Vi väljer våra känslor. Vi väljer hur vi ska påverkas av det som händer runt omkring oss.

Många soliga kramar från altanen på landet i Västerås.

// Wicki

// Wiv

// Wiveca

//Pumsebumsan

//Snöttegörjkan
Jag älskar dig =)

Ja AF får man ingen hjälp av iaf..

Ok jag har alltid varit godtrogen mot AF å trott att de hjälper en, men de flesta har rätt. De gör inte mycket längre än att se till att man måste vara inskriven där för att få a-kassa. De har ju inte ens koll själva på hur allting fungerar. Å jag som trodde i min enfald att jag skulle kunna få hjälp med att starta enskild firma. JA jag vet att det inte ska hänga på ett starta eget bidrag egentligen. Men i mitt fall så gör det det. Han jämförde det hela med en raket där de olika motorerna bestod av: Kunskap, Tid/arbete, Kapital (startkap.), Kunder, Kvalité.

Å att starta eget bidraget bara var en startmotor till att kunna ge en knuff men att det skulle kunna starta ändå utan den. Problemet för mig i detta läge är ju då att jag måste ha en kundkrets innan jag ens startar. Å hur ska jag kunna köra ett företag som PT om jag måste skaffa mig mina kunder innan jag ens har ett företag. Ett kapital? Utan inkomst eftersom jag troligtivs (ska kolla med akassan i dagarna) inte kan stämpla samtidigt om jag skaffar mig en F-skattsedel. Vilket då gör att jag inte har en möjlighet till inkomst innan klienterna hittar till mig. Ibörjan vet jag att jag kommer ha få timmar men det måste väl vara bättre att jag har några få timmar å kan jobba med mitt företag på min fritid tills det fungerar att köra på heltid. Kunskap har jag redan å tid kan jag lägga ner men jag kan inte jobba innan för jag kaninte fakturera innan... så det enda jag kan göra innan är att skaffa mig utgifter å material.. å sånt kostar pengar å för det behöver jag stämpla. Å för att få en inkomst snabbt isf skulle jag behöva hyra in mig på ett träningscenter där jag kan få tillgång till deras medlemmar.. å gissa vad... jo hyra kostar pengar... å kunna marknadsföra sig.. gissa vad igen... jo det kostar pengar..
Min idé var att jag kunde få starta eget bidrag å därmed "stämpla" i 6 mån. Då hade en tredje del gått till hyra en tredje del gått till mat å utgifter å den sista hade gått rakt in i företaget för biltransporter å utgifter i form av materialinköp. Så nu vet jag inte alls hur jag ska göra. Det känns rätt så uppgivet.

Å tjejen som jag har fått "tilldelad" mig efter att hon vunnit en tävling via Maria Nova (hemsida) där min studierektor hade rekommenderat mig =) har jag iaf mailat nu å ska ta kontakt med henne på fredag tänkte jag. Hon bor i Arboga å jag ska träna henne en gång å de vill att jag ska ta kort å så så de kan ha på hemsidan =) JA det är lite fri reklam för mig men lite betalt får jag för det å så men det räcker inte långt tyvärr. Men men .. lite och jag är väldigt glad att de ser mig som en av de främsta i Sverige. Ok det är bara typ 40 pers som har gått "steg 3" i PT skolan i Sverige så jag är ju verkligen en av de främsta å bäst utbildade i Sverige. Så det är bara att suga i sig berömen för just nu behövs den verkligen. Men nu ska jag sluta tycka synd om mig själv ett tag å ta å prata med dem jag älskar innan jag kryper ner i sängen å sover. Imorn ska jag skaffa mig ett gymkort så jag kan styrketräna lite =)
Sov så gott alla glada å har ni några idéer om hur jag ska göra så kom gärna med dem.
Å ni som vill investera i mitt företag.. =) Ni är sååå välkomna =)

Många kramar.
Snöttegörjkan =)
//Wiv

='(

Jag önskar man kunde operera bort känslor från kroppen ='(
Mer orkar jag inte säga just nu. Önskar bara att jag inte var här iaf utan i en trygg famn, men det har jag sjabblat bort.

Vad är det värsta som kan hända?

Alltså nu har jag funderat över en sak. När jag tar tag i saker å ting så brukar det oftast lösa sig på ett bra sätt. ¨Så varför är jag alltid så orolig hela tiden då att det ska gå åt pipsvängen eller att någon inte ska tycka om mig? Det spelar ju ingen roll... Vad är det värsta som kan hända? Ja det år ju frågan, å vad jag än svarar så låter det som en fis i rymden jämfört med vad andra har för olika problem som de bråkar med som är mycket mycket värre.

Sen har vi ju det som hänt nere i Göteborg de senaste dagarna. *sucka* Det är tungt. Jag vet inte hur jag ska hantera det just nu. Samtidigt som jag vill göra allt ogjort så vet jag att det inte är möjligt. Vi har tagit det beslutet och vi kommer inte ändra oss. Dock så hade jag önskat att känsla av att äntligen vara hemma igen skulle kännas bättre än det gör. Jag hatar att såra men just nu känns det som att det är jag som har svårare att släppa taget än han. Å det känns konstigt, det var/är ju det jag velat hela tiden. Att han ska komma över mig lätt, men nu när jag upplever det i verkligheten så tänker jag för mycket som vanligt. Den där självömkan som jag ville slippa upplever jag.. =( Jag vill att han ska avsky mig för då gör det inget att detta har hänt å då behöver jag inte känna dåligt samvete att jag sårar honom å gör honom ledsen genom detta.

JAG VET att jag inte ska tänka men jag vill men både inte. Som Kaj Pollack sa till Pernilla... man kan välja glädje eller man kan välja att vara ett offer... å jag har tyvärr valt just nu att vara ett offer då jag övertolkar och lägger mina sanningar i det jag hör från honom även om jag inte har något överhuvudtaget som bekräftar det. Kan inte han bara få träffa sitt livs kärlek och bara bli upp över öronen förälskad. Det skriker en del av mig för då behöver jag inte ha dåligt samvete men den andra delen av mig skriker NEJ, det är endast mig han ska vilja ha ögon för. Jag vet att det inte kommer ske då vi är båda för lika varandra å ingen av oss kommer ge vika just nu för den andra då vi har helt olika liv på två olika platser i detta land. Å vi vill ju helt olika med våra liv oxå... *sucka*

Ok jag ska inte älta detta mer nu.. men om ni undrar varför jag inte är riktigt mig själv de närmaste dagarna så ska ni veta att Cypern påverkade mig mycket med tanke på min självkänsla och att detta beslut inte gjort det lättare att tro på mig å sen att Polistesterna hägrar inom en snar framtid... Jag vill att han både bryter totalt med mig å inte svarar på mess eller i telefon samtidigt som jag vill höra att jag är älskad över allt annat. Välja glädje eller offer.. Ja just nu vet jag inte vad som är vilket... Jag älskar honom men på en nivå just nu vet jag att vi är totalt fel för varandra, iaf just nu. Men det är nog mest för att vi är för lika. Jag vet vad ni tycker å alla tycker olika men ni alla tycker om mig men det hjälper inte mig i mitt 'sorgearbete' nu ändå. =(

Nej nu ska jag sluta tycka synd om mig själv för några minuter å njuta av att jag varit duktig å ute å joggat idag å kommit lite i bättre form för testerna. Men mitt nattspöke kommer nog göra mig sällskap i natt oxå men det är bara att ta itu med det.

Jag saknar min Bamsen ändå =,(

//Många kramar Västeråsgörjkan

Cyprus =)

Här är man då nere i solen och värmen. De senaste två veckorna har jag spenderat till träning ,studier, teori å en massa praktik. Det har varit väldigt värdefullt och jag har lärt mig otroligt mycket under dessa dagar. Så nu sitter vi hela gänget ute i solen (under parasoll sitter de å äter den sista pizzan) Det har blivit lite mycket sol de senaste dagarna å det märks att vi inte varit här på solsemester då vi bränt oss allihopa i olika utsträckning. Själv så är jag glad med min grund från Spanien vilket gjort att jag itne känt för att ligga å pressa men en underbar färg har jag skaffat mig iaf =)

Mycket av mina nya kunskaper kommer jag att använda omgående å då främst i arbetet med mig själv men efter denna kurs så har jag kommit till insikt att det är till handbollsplanen jag ska igen å jag kommer försöka finna ett lag där jag kan träna å sen försöka komma in som tränare någonannan stans. Det kommer synas skillnader i mitt sätt att vara sen när jag tagit det till mig helt och hållet men jag har fått verktygen iaf.

Nu ska jag återgå ut i solen och göra mina kollegor sällskap en stund till innan vi ska gå ut å äta allihopa i Block 17 =)
Jag lyfter härig'från i natt 00,50 å kommer till arlanda 04,00 å sen ska jag försöka hitta en restplats ner direkt till Göteborg så jag kommer de närmaste dagarna att vara där nere innan jag överger Gbg iaf över sommaren och hösten. Jag får se hur jag gör med allting men jag kommer tillbaka om jag kanske bara jobbar där ibland eller om jag bosätter mig helt där nere det vet jag inte än, å det är ingenting jag kan påverka nu så ingen idé att spekulera. Nu ska jag hem å landa å finna mig själv igen. Träna ska jag å njuta av livet. Sen vilka som kommer dela det med mig, ja det är inte upp till mig längre har jag insett. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men jag har lärt mig att jag måste ta för mig å inte tveka så mycket så det är synd att man förlorade vissa kärlekar men jag är ändå glad att jag har dem kvar i mitt liv som vänner. Jag älskar er alla å ni som vill hinna träffa mig.. onsdagkväll tänkte jag viga åt en långfika nere på stan där alla är välkomna. =) Men nu solen var det ja innan jag blir för djup här =)

Tänk på mig som måste upp i luften två gånger det närmaste dygnet.. men det kankse hjälper mig istället =)

Många soliga kramar från Ayia Napa å Cyprus.

Block 17

Wiveca