Alltså nu har jag funderat över en sak. När jag tar tag i saker å ting så brukar det oftast lösa sig på ett bra sätt. ¨Så varför är jag alltid så orolig hela tiden då att det ska gå åt pipsvängen eller att någon inte ska tycka om mig? Det spelar ju ingen roll... Vad är det värsta som kan hända? Ja det år ju frågan, å vad jag än svarar så låter det som en fis i rymden jämfört med vad andra har för olika problem som de bråkar med som är mycket mycket värre.
Sen har vi ju det som hänt nere i Göteborg de senaste dagarna. *sucka* Det är tungt. Jag vet inte hur jag ska hantera det just nu. Samtidigt som jag vill göra allt ogjort så vet jag att det inte är möjligt. Vi har tagit det beslutet och vi kommer inte ändra oss. Dock så hade jag önskat att känsla av att äntligen vara hemma igen skulle kännas bättre än det gör. Jag hatar att såra men just nu känns det som att det är jag som har svårare att släppa taget än han. Å det känns konstigt, det var/är ju det jag velat hela tiden. Att han ska komma över mig lätt, men nu när jag upplever det i verkligheten så tänker jag för mycket som vanligt. Den där självömkan som jag ville slippa upplever jag.. =( Jag vill att han ska avsky mig för då gör det inget att detta har hänt å då behöver jag inte känna dåligt samvete att jag sårar honom å gör honom ledsen genom detta.
JAG VET att jag inte ska tänka men jag vill men både inte. Som Kaj Pollack sa till Pernilla... man kan välja glädje eller man kan välja att vara ett offer... å jag har tyvärr valt just nu att vara ett offer då jag övertolkar och lägger mina sanningar i det jag hör från honom även om jag inte har något överhuvudtaget som bekräftar det. Kan inte han bara få träffa sitt livs kärlek och bara bli upp över öronen förälskad. Det skriker en del av mig för då behöver jag inte ha dåligt samvete men den andra delen av mig skriker NEJ, det är endast mig han ska vilja ha ögon för. Jag vet att det inte kommer ske då vi är båda för lika varandra å ingen av oss kommer ge vika just nu för den andra då vi har helt olika liv på två olika platser i detta land. Å vi vill ju helt olika med våra liv oxå... *sucka*
Ok jag ska inte älta detta mer nu.. men om ni undrar varför jag inte är riktigt mig själv de närmaste dagarna så ska ni veta att Cypern påverkade mig mycket med tanke på min självkänsla och att detta beslut inte gjort det lättare att tro på mig å sen att Polistesterna hägrar inom en snar framtid... Jag vill att han både bryter totalt med mig å inte svarar på mess eller i telefon samtidigt som jag vill höra att jag är älskad över allt annat. Välja glädje eller offer.. Ja just nu vet jag inte vad som är vilket... Jag älskar honom men på en nivå just nu vet jag att vi är totalt fel för varandra, iaf just nu. Men det är nog mest för att vi är för lika. Jag vet vad ni tycker å alla tycker olika men ni alla tycker om mig men det hjälper inte mig i mitt 'sorgearbete' nu ändå. =(
Nej nu ska jag sluta tycka synd om mig själv för några minuter å njuta av att jag varit duktig å ute å joggat idag å kommit lite i bättre form för testerna. Men mitt nattspöke kommer nog göra mig sällskap i natt oxå men det är bara att ta itu med det.
Jag saknar min Bamsen ändå =,(
//Många kramar Västeråsgörjkan
Sen har vi ju det som hänt nere i Göteborg de senaste dagarna. *sucka* Det är tungt. Jag vet inte hur jag ska hantera det just nu. Samtidigt som jag vill göra allt ogjort så vet jag att det inte är möjligt. Vi har tagit det beslutet och vi kommer inte ändra oss. Dock så hade jag önskat att känsla av att äntligen vara hemma igen skulle kännas bättre än det gör. Jag hatar att såra men just nu känns det som att det är jag som har svårare att släppa taget än han. Å det känns konstigt, det var/är ju det jag velat hela tiden. Att han ska komma över mig lätt, men nu när jag upplever det i verkligheten så tänker jag för mycket som vanligt. Den där självömkan som jag ville slippa upplever jag.. =( Jag vill att han ska avsky mig för då gör det inget att detta har hänt å då behöver jag inte känna dåligt samvete att jag sårar honom å gör honom ledsen genom detta.
JAG VET att jag inte ska tänka men jag vill men både inte. Som Kaj Pollack sa till Pernilla... man kan välja glädje eller man kan välja att vara ett offer... å jag har tyvärr valt just nu att vara ett offer då jag övertolkar och lägger mina sanningar i det jag hör från honom även om jag inte har något överhuvudtaget som bekräftar det. Kan inte han bara få träffa sitt livs kärlek och bara bli upp över öronen förälskad. Det skriker en del av mig för då behöver jag inte ha dåligt samvete men den andra delen av mig skriker NEJ, det är endast mig han ska vilja ha ögon för. Jag vet att det inte kommer ske då vi är båda för lika varandra å ingen av oss kommer ge vika just nu för den andra då vi har helt olika liv på två olika platser i detta land. Å vi vill ju helt olika med våra liv oxå... *sucka*
Ok jag ska inte älta detta mer nu.. men om ni undrar varför jag inte är riktigt mig själv de närmaste dagarna så ska ni veta att Cypern påverkade mig mycket med tanke på min självkänsla och att detta beslut inte gjort det lättare att tro på mig å sen att Polistesterna hägrar inom en snar framtid... Jag vill att han både bryter totalt med mig å inte svarar på mess eller i telefon samtidigt som jag vill höra att jag är älskad över allt annat. Välja glädje eller offer.. Ja just nu vet jag inte vad som är vilket... Jag älskar honom men på en nivå just nu vet jag att vi är totalt fel för varandra, iaf just nu. Men det är nog mest för att vi är för lika. Jag vet vad ni tycker å alla tycker olika men ni alla tycker om mig men det hjälper inte mig i mitt 'sorgearbete' nu ändå. =(
Nej nu ska jag sluta tycka synd om mig själv för några minuter å njuta av att jag varit duktig å ute å joggat idag å kommit lite i bättre form för testerna. Men mitt nattspöke kommer nog göra mig sällskap i natt oxå men det är bara att ta itu med det.
Jag saknar min Bamsen ändå =,(
//Många kramar Västeråsgörjkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar