Testade mig idag på gymmet inför testet. Gick 3 min på bandet å fick sen en invigelse till att testa om jag verkligen klarar av testet. Tvekar lite men känner ok jag kör. Stänger av och nollställer. Startar igen... tar några sekunder innan jag kommer upp i hastighet.. bandet är ju inte som i verkligheten, tar ett litet tag innan man kan springa.. men inte så många sekunder så att det få så jättestor betydelse. Men jag lägger mig på 5min/km i hastighet.. det är ju det jag måste klara av. Upptäcker när jag passerat 1.5 km att just det.. jag ligger ju några sekunder efter .. måste öka lite.. lägger mig då på 4.55 per km.. ok inte så stor skillnad men för mig är det. när det drygt 400 m kvar så har jag precis passerat 8 min... känner att detta kan gå =) Ökar upp ännu mer i hastighet.. detta ska gå =) sliter mot klockan och passerar 2km precis när klockan slår över till 10.03... ja jag misslyckades egentligen på testet.. med 3 sekunder... och utan draghjälp å med egentligen full energi i kroppen.. men med en otrolig hetta och ingen motivation och utan adrenalinet på tävlingsdagen. Så ja jag misslyckades egentligen idag men jag kommer kunna klara det nästa vecka när jag ska springa för jag kommer jobba hela veckan med den mentala biten och testa mig igen på onsdag sen bara ta ett lätt långpass på lördag å bara promenader i veckan.
Sen så fick jag storbesök idag =) Av min favorit. Min A kom upp från Gbg å hälsade på =) Ok han var ju inte här för min skull utan för ett jobb i Hallsberg. Men han kom ändå över till Västerås för en liten matbit å ett första dopp i Mälaren. Det var riktigt skönt i vattnet till något djur i vattnet simmade in i mig å buffade på mig. Kändes som att någon kastade en stor sten på mig. Då blev jag rädd å ville inte vara kvar i vattnet. Det var lite otäckt. Å det är ju inte klart vatten heller så man vet ju aldrig vad som gömmer sig. MEn det var kul att se han i af och det påminde mig om att jag saknar Göteborg och att inte uppleva en sommar i Gbg blir lite trist. Men den utsikten vi hade från klippan... ja den är ju inte fy skam så jag kommer nog överleva om jag bara får bada lite på Björnön i sommar. =)
Nej nu ska jag ta å hänga upp mina träningskläder läsa lite vet inte om jag ska studera lite eller om jag ska ägna mig åt lite städning. Det behövs både och =)
Men en sak är säker. JAg kommer somna med bättre självförtroende inatt då jag vet att jag klara av att prestera det som behövs inför testerna och bara det kommer hjälpa mig till att klara av dem.
Många soliga kramar i solnedgången på altanen i Västerås på landet.
Göteborg i mitt hjärta, Västerås i min själ.
//Wicki
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja vad var det jag sa.... 3 sekunder det tar du bort nästa löpning hur lätt som helst. :-)
Skicka en kommentar