Ilsk....

*ler* Ja ibland kan man undra egentligen... De senaste veckorna har det varit riktigt upp å ner i mitt liv... dock ser man på resultatet av allt som skett så är det väl till det bättre...
D å jag har nog äntligen gått våra egna vägar i livet.. känns riktigt tråkigt men kan man inte se att jag är värd hela världen... ja då ska man kanske inte slösa sin tid med mig, då det inte tar någon av oss framåt.. Men det känns riktigt tråkigt då jag trodde på oss.. men kommer man även vidare å över mig så enkelt som det låter att han gjort... ja då var vi definitivt inte rätt för varandra... synd... men sånt är livet... jag mår utmärkt här hemma igen å är på väg till att hitta tillbaka till Wiveca igen... å det känns så skönt.. Wiveca var aldrig beroende av någon kille.. ville man inte ge henne det hon ville ha... nej då behövde man inte anstränga sig... då klarade hon sig bätte utan... =)

Å sen lilla M... idag fick jag verkligen bekräfftat av dig å A att jag inte betytt nått för er.... att inte ens kunna ta den lilla tiden... det handlar om två minuter... lyfta luren å säga... jag väljer just nu att inte ha kontakt med dig utan satsa på min sambo å vår sån... det är faktiskt halvt oförlåtligt. Jag kan acceptera att du gjort det valet... jag anser det idiotiskt sådant... men för lillemans skull... fast jag anser även att det inte kan vara för lillemans skull... för isf skulle ni redan bo på olika platser å göra det bästa för honom å inte som nu... *skaka på huvudet* Men det är inte mitt liv som tur är... Men jag ser nu att jag inte var mer än det lilla nöjet... Å kan man inte behandla mig bättre... för jag är värd en j-la massa... speciellt en förklaring till varför man plockar bort mig från listor å vänner... att inte ens återkomma till mig när man söker en per telefon å är riktigt orolig... det gör inte en riktig vän... ok en riktigt vän hade sökt reda på dig tidigare å kollat vad felet var... men lärt mig att inte störa.. å visste ju iaf att du levde efter att pratat med A. Men nej lilla M... jag finns här sen om du skulle ändra dig... men jag kommer ha restriktioner mot dig i framtiden... för just nu anser jag att du inte är en riktig vän... oavsett situation... det spelar ingen roll....

Så att D åkte till Ma idag var väl bara bra... säga vad man säga vill... jag har mina idéer å känslor... å de brukar sällan slå fel... Men det behövde jag nog få höra å känna... vet ju att han inte är min längre... å jag hymmlar inte med att jag gärna blir flörtad med... men just nu behöver jag det inte.... men det hjälper ju inte mot tanken att jag ändå på en nivå vill att han ska lida lite mer än jag gör.. även om jag vill att han ska gå vidare utan mig... men det är väl återigen för att jag anser jag är det bästa man kan få... å man är riktigt dum om man låter det slippa mellan fingrarna på en när jag även är villig till att ge mig frivilligt...

*ler* JAg vet kl är mycket... efter 23... den som får fram nått då ut mina resonemang är duktig...
JAg vet jag klarar mig själv å jag gör ju det nu... kanske inte riktigt helt vill klara mig själv men jag vet att såna människor som inte sätter mig i första rummet iaf inte kommer göra mig lycklig... men problemet ligger hos dem... de ser inte vad de förlorar... å om de gör det så kan det vara redan försent... men jag är ju snäll... det finns alltid möjlighet att få komma in i mitt liv igen... de rätta orden, handlingarna å så... men man måste våga.... jag älskar alla mina vänner å även D fortfarande.. även om lite svartis just nu... men det får jag leva med.. jag vet att han valt bort mig i sitt liv för att jag inte passar in i hans drömmar å mål... om han bara hade några sådana oxå...

Att inte vilja ge mig det jag vill ha... ja varför ska man då bry sig...

vänner ger vänskap... det har inte M å A gjort den senaste tiden.... vänner kommer vi väl alltid vara... men frågan är på vilket sätt... just nu känner jag mig sviken å som om de bara sett mig som en leksak... men det är deras förlust att förlora mig.... jag älskar dem båda... men denna situation fick mig att se alla händelser det senaste året... å jag värderar mig högre än så...

Pojkvänner ger sig själva å vill satsa på en framtid... livet är inte enkelt, kärleken är inte säker... men man måste våga hoppa ut för klippan om man ska få uppleva saker sanna natur... som bungyjump... om du inte vågar hoppa kommer du aldrig känna känsla av total upplevelse... Samma sak i livet.. står du på klippkanten så kommer du aldrig få uppleva känslan av viktlöshet... men du måste ta klivet ut i det osäkra å okända... där du kanske bara har kärleken (snöret) som binder dig till den fasta trygga marken...


självklart ... är man helt nöjd där man är å har sina drömmar å mål... ja då förstår jag att man inte hoppar ut i det okända för att hitta en känsla... men har man inte det.... ja varför inte chansa då... man kanske inser att man inte vill göra annat än hoppa bungyjump... eller så inser man att nej... linan är för svag för att kasta mig så högt upp tillbaka som jag vill att den ska göra... men det vet man inte fören man hoppat...

Så jag hoppar för min skull =)
Å jag hoppas ni hittar det ni söker... att ni för en gångs skull M och A blir riktigt lyckliga i era förhållanden... men det krävs att ni hoppar i er lina.... å D... jag hoppas du hittar henne som får dig att hoppa... även om jag tror du gjort det redan... å det är inte mig jag pratar om denna gång även om det är det bästa bungyjump du någonsin skulle göra... å inte vilja slippa det ens för en sekund å gungning....

Lycka till mina vänner.... inser ni sen att ni är värda hoppa i mitt snöre.... ja jag är en förstående själ.... men fundera över era liv å linor först som ni har... fler linor trasslar bara ihop sig... min vänskapslina håller för oss alla... men tänker inte acceptera att hamna i tredje hand.....

Många kramar å sov så gott...

;) Nu är jag tillbaka.... =)

//Wiveca