hmmm... långa dagar å lite sömn... ingen bra kombination...

Dessa dagar som jag gått utbildningen har verkligen fått mig att känna mig tillbaka på landvetter... de tidiga morgnarna jag tvingade mig upp.. å dessa som jag tvingar mig upp nu... det får mig verkligen att fundera vad jag vill med mitt liv... jag vill inte ha ett jobb där jag tvingas pendla 2½h varje dag för att ta mig till jobbet.. speciellt inte om det involverar att jag måste stiga upp mellan 4.30-4.50... Det är inte ett sånt liv jag vill leva... jag önskar bara att jag hade varit starkare å bättre så jag hade tagit mig in på den j-la skolan någon gång. Men jag får träna hårdare så grejar jag det till nästa gång..

Men utbildningen är iaf hyfsad.. om inte annat så väger det upp att det finns en hel del vältränade militärer... =) *dräggla* =) Ok inte så snyggt men lite iaf att vila ögonen på... Å vad ska man göra... det finns ju nått som är positivt i att vara i ett förhållande... den fysiska kontakten... bara att kunna gosa in sig mot en varm å trygg bröstkorg... *drömma sig bort* det saknas mig...

Men jag är även lite bitsk idag... för jag har stört mig på en del saker den senaste tiden... å en är M:s kära sambo... å M oxå för den delen... jag kan fortfarande inte förstå att han värderade vår vänskap så lågt att inte ens ett telefonsamtal kunde ringas... hon kunde ju för i h-ve suttit bredvid å lyssnat... det skiter jag fullständigt i om hon gjort... men att bara undvika mig... men det har ju visat sig att de flesta i Gbg har svikit mig på ett eller annat sätt... så jag vet ju nu vilka mina riktiga vänner är. Å det smärtar på ett sätt då jag verkligen trodde jag betydde mer för många... ja även de som var mer... å att bara lämna mig så här... sånt beteende är förkastligt. Jag börjar släppa mer å mer... håller kvar vid hoppet i vissa situationer fortfarande dock... men sån är jag...
Men det är väl så... genom distans så får man veta hur mycket man betyder för folk egentligen,,,

Men nu är det sent å jag orkar inte bråka på er mer... jag blir så trött av det... men Babsan å kompani =) Jag saknar er å är lycklig att jag har er kvar i mitt liv iaf... Sen ni andra som typ undviker mig... det är er förlust... jag är värd allt! Inser ni inte det så är det ni som förlorar mig... jag har redan förlorat er så mig kan det inte ske nått...
JAg tycker sånt är synd... men ni har gjort era val. JAg finns alltid här... men ni får förtjäna det mer å mer för varje dag som går som ni undviker mig.. JAg vill ha er i mina liv.. men vill ni? `Å på vilket sätt? Varför ska bara jag slita? När får jag någonting tillbaka?
jag är värd allt! =)
Å speciellt nu så är jag värd en 6 h lång sömn iaf =)
Det behöver jag.. det kommer vara tungt imorn... =(
Men sov så gott alla mina underbara vänner.
// Wicki