Staker ....

Just det.. det glömde jag ju bort... fått mitt första halva psykfall =) Inte så illa som det låter men när jag klev på bussen igår i Märsta för att ta mig ut till jobbet, så kliver en man på oxå å tittar konstigt på mig, precis som om han ville sätta sig bredvid mig, men sen jag har väskan där å sitter insjunken i min bok så noterar jag honom knappt. Han sätter sig på sätet framför å jag ser i ögonvrån att att han tittar konstigt på mig. Viker upp blicken en halv nanosekund för att inse att han vridit sitt ansikte mot mig å ler... *rysa* Vilken snygging som helst å jag hade blivit svag i knäna å blivit generad, som ni förstår attrraherades jag inte ett dugg av denna man... å stör mig snarare på att han log mot mig, men tänkte jajaja det var väl trevligt att han uppskattade mig. Tänker inte mer på det förrän vi närmar oss terminalerna, jag har en bit kvar innan jag ska gå av.. då jag ser han oftare å oftare vrida huvudet bakåt precis som att han önskar få kontakt.... Å jag ignorerar få jag inte är intresserad å jag inte sett människan tidigare i mitt liv. Han kliver ner till dörrarna å står där de sekunder innan bussen stannar... Här kommer det irriterande å smått kreapy.. han står å råglor mot mig. Jag vägrar möta hans blick men det känns smått obehagligt... *rycker på axlarna å tänker.. jajaja nu går han ju av iaf* Min föreställning är dock att min känsla säger mig att han tittar på mig som i att "ska inte du gå av här?" men det ska jag ju inte så skippar att ens ägna tanken speciellt mycket mer energi. Han kliver av och bussen står still då busschaffören får lite frågor av en annan passagerare som letar efter sin buss... När jag sitter på bussen så tittar jag mig alltid omkring å kollar lite =) Så även denna gång.. å vad ser jag då inte... jo mannen, typ syrianskt/turkist ursprung har jag nu kunnat konstatera honom till tror jag, står utanför bussen å utan att se ut att skämmas för det står han å glor rakt in i bussen å återigen den tysta frågan "är du säker på att du inte ska av här?" Sen rullar äntligen bussen vidare mot min hållplats å jag får gå av bussen en erfarenhet rikare... Har fortfarande svårt att se vad meningen var med det där....

Så klart hade jag reagerat annorlunda om det hade varit någon som jag finner attraktiv, hade nog inte varit lika kylig då... nej jag tänker inte analysera den här situationen men det kändes lite konstigt, ungefär som att man står å tittar på sig själv å inte gillar det man ser fast man gör det bästa av situationen...

Men det är kanske så mitt liv ska vara... lite små kaos utåt å inåt ännu mera osäkerhet med konstiga människor för att jag den dagen jag behöver se den lilla människan gör det av rätt anledning istället för att avfärdad den för att jag anser den står under mig...

=) Krångelflumm på slutet jag vet =) Men kunde inte låta bli.. det bara kom...

Radio 107 5 poppar för fullt genom högtalarna här å jag njuter av att kunna sjunga hur högt jag vill, även om jag just nu väljer vara tyst.

Hmm pratade lite med lilla B innan å blev lite konfundersam... jag lyckas alltid på nått sätt komma ner i varv när jag pratar med honom å ser vissa saker ur ett nytt ljus....

Men nu innan någon inte har koll alls på vad jag skriver så ska jag sluta...

Dags att sova.. lika ensamt som det senaste året =( Men kanske fest på fredag om jag lyckas ha tur =) Å förhoppningsvis lite poolbad =)

Men sova ja =)

Saknar er alla, å jag hoppas A att resan gick bra hem å att du nu landat tryggt där hemma =) Njut av den lilla fritid du har innan upp å jobba igen =)

Många kramar =)

"i don't want to lose you... for your love is better,...... you better knock ... knock on wood... .baby..."
*nynna med tyst i huvudet å flyta bort i drömmarna å tankarns värld*

Kram Wiveca